Gossen är här!

Ååååhhh så ääääntligen kom han till oss!

Med dunder och brak!

Våran lilla gosse...

Fast liten och liten...

Ja...vi tycker ju såklart att han var liten, eftersom vi gämför med

våran 1-åriga dotter Kelly,

men inte kan man tro att han skulle väga 4990 gram!

Han var 53 cm lång, så hans gram är väl fördelade :-)

Svart hår på hela huvve, mörk-mörkblå ögon, långa men något glesa ögonfransar...

Jag kan lova att det kändes då han skulle ut!!

Och dessutom hade jag bara lustgas som enda smärtlindring...

vilket jag tycker inte hjälpte så mycket..typ NADA!!

Aldrig mer utan ¨ryggbedövning!!

Hur som helst...det hela gick egentligen ganska fort..

Vaknade 10:00 av att jag hade lite ont i magen. Gick på toa ett antal gånger.

Ringde till Micke och fråga om han kunde komma hem, kände mej lite

osäker att vara hemma själv ifall det skulle bli nåt.

Hade då 10 minuter mellan värkarna. Pyttelite fostervatten sipprade nerför benet.

Klockan 11:00 började värkarna bli tätare. Ringde till BB. Dom sa vi skulle komma.

I bilen till Skellefteå, blev värkarna tätare, kanske för den guppiga vägen...vet inte..

Det blev 2-3 minuter mellan och dom varade 1-1,5 minuter, så det blev inte mycket vila!

Tur att det gick fort till stan... hihihihi

Blev inskickade på förlossningssalen direkt vi kom; 12:25.

Fick lustgas 12:35.

Jag var öppen 5 cm då jag kom in.

En stund senare var jag öppen 7 cm.

Det skulle inte hinnas med ryggbedövning. Faan, tänkte jag!

Vad gör man ??

Jo...krystar....!!! Utav faan! *hhmm*

Och trögt gick det.

Jag kände att jag jag skulle krysta, men fick inte, för jag var inte helt öppen då.

Kanterna var kvar. Det var lite jobbigt att hålla tillbaka där....

Tillslut fick jag krysta, klockan var 15:55.

16:19 var han ute.

Krystvärkar i 25 min. (Jag hade 30 min med Kelly).

Men det var en jäääävlig väg fram tills dess...

Han var ju ganska stor, det gick trögt, jag sprack hela tiden kände jag,

Ville som inte vara med längre... skrek: STOPP! PAUS!!

Fick naturligtvis inte stoppa då..va tvungen att kämpa vidare...

Läkare tillkallades, ifall sugklocka skulle användas, men det behövdes tillslut inte.

En barnmorska låg på min mage å tryckte på för att hjälpa bäbisen ut,

läkaren pratade me mej hela tiden vad jag skulle göra,

Micke stötta mej från andra sidan,

en barnmorskan satt vid "huvud-entrén" och några till usk. stod bredvid.

Det kändes som kaos.

Då han kom ut tog dom han till ett rum för att ge han hjälp att andas.

Hans hjärtljud gick tydligen ner då jag krysta.... men annars mådde han bra.

Vi fick våran lilla efterlängtade pojke tillslut iallafall!

Tänk att vi gissade så rätt!

Vi hade nog fått en riktig chock om det var en flicka som tittat fram...faktiskt....

Hur som helst så fick gossen ligga hos sin pappa medans de skulle sy "ihop" mej..

Sydde 1 timme (som var den värsta timmen i mitt liv just då!)

innan de tillslut såg att de inte skulle nå att sy allt.

Ner på OP.

Jag blev nersövd vid 18-tiden.

Vaknade 21:00, sydd å klar! *härligt*

Micke och lillpalten kom å hälsa på mej på uppvaket vid 21:30.

Det var som första gången jag fick riktigt se han.

HELT UNDERBAR!!

Tänk! En liten bäbis! En till i familjen! Vilken känsla!

Så Pappa och Son fick bekanta sig rejält första timmarna i hans liv!

Men jag måste säga; Vilken snäll pojk!

Inte ett ljud!

Sover. Sover Sover. Vaknar. Får tisse. Suger perfekt. Nöjd. Sover. Sover.

....hela dagarna!

Precis tvärtemot än med Kelly... ganska konstigt det där!

Graviditeterna var HELT olika - helt tvärtemot varann...

Likaså förlossningarna, och nu tiden efter... helt tvärtemot!

Ganska intressant!

Så till namnet...

Vi velar lite hit och dit mellan två namn: Kevin eller Kelvin.

Kan som inte riktigt bestämma oss...

Kelly och Kelvin

Kelly och Kevin

Kevin Lindgren.....Kelvin Lindgren....

hhmmmm...

Vi får nog vänta några dagar och se vad som passar bäst!

Jag ska ladda in bilderna på datorn så snart jag hinner.....

Då ska jag sätta in en liten bild på grabbhalvan ! :-)

Ha´de så bra!

Over And Out

Belinda