tisdag, juni 05, 2012

Att få uppleva....

Jag har Kelly sovandes bredvid mig, och hon håller om min vänstra arm. Hårt.

Ikväll blev Kevin, som fyller 5 år nu i Juni, stucken av en geting på halsen; ett stort stick som blödde och ett lite mindre stick som svällde upp litegrann. Han rusade in skrikandes och hade riktigt ont i halsen, när det hände. Hans lillebror Elvin, 3 år, blev såklart förskräckt och Kelly 6 år såg genast till att han fick en kall blöt handduk att hålla på halsen. Hon är våran lilla sjuksköterska när det gäller!
Jag höll koll på halsen, och det svällde upp mer och mer inne i halsen, så tillslut fick jag ringa Sjukvårdsupplysningen som skickade mej till 112 direkt; Barn som fått Getingstick ska direkt uppsöka läkare - det kan bli riktigt akut om det vill sig illa!!
Ambulansen kom, och Kevin fick medicin direkt.
Kevin och Micke fick sedan följa med ambulansen till Skellefteå, 9 mil bort, för att övernatta på barnavdelningen, ifall han skulle få en allergichock inatt....
Dock var det lite svårt för syskonen att somna ikväll efter all uppståndelse......
Kelly och Elvin grät efter Kevin och sa att dom saknade honom, och var rädda för att de inte visste hur det skulle gå med honom.....Elvin somnade efter en stund, men Kelly kunde inte somna, så hon kom och lade sig bredvid mig i sängen. Nu sover hon äntligen och hon ser så söt ut där hon ligger med torkade tårar längs kinderna, armarna knutna runt min arm och en varm liten kropp som andas med små korta andetag.

Såna här gånger kan man verkligen börja fundera på livet.
Tänk om något hemskt skulle hända mina barn.....
Kommer jag att få uppleva alla mina barns uppväxt?
Kommer jag att få se allas lyckliga miner när de har sin allra första skoldag?
Kommer jag att få se dem genom livets alla skeden, när de hittar sina första flickvänner och pojkvänner, eller när de har bråkat med sina kompisar och kommer jag då att finnas kvar i livet så att jag kan hålla om dem och trösta dem och säga hur mycket jag älskar dem?
Kommer vi att må bra allihopa eller kommer vi att drabbas av sjukdomar eller olyckor?
Kommer alla att kunna flytta till egna lägenheter eller hus, och kommer jag att få se det med egna ögon?
Kommer jag att få följa med på första övningskörnings-turen med dem? Skratta åt tokiga inbromsningar och svettas av ostadiga körningar....
Kommer jag att få uppleva hur det är att bli mormor och farmor?
Hur kort är livet?
Hur många dagar till får vi låna här på jorden?

Livet är skört. Vi får inte glömma det.
Vi får låna ett liv här på jorden, och vi vet inte hur långt eller kort det livet är.
Därför måste vi Älska varandra varje dag. Vara rädda om varandra.
Varje dag är värdefull.
Varje dag - och varje sekund.

Ena sekunden är vi här - i nästa är vi borta.

1 kommentar:

Anonym sa...

Har lag till din blogg i vårt arkiv. Vi finns även på Facebook om du vill sprida adressen ännu mer :-)