måndag, november 10, 2008

Varva ner ?

Jag har fått en kommentar.
Det är en "arg" en som tycker att jag ska varva ner. För min och min familjs skull. Att jag inte borde jobba, när jag har 3 barn.

"Alltså vad tänker du med? Börja jobba och ha 3 barn, och den minsta är bara 2 veckor. Jag blir bara så arg. Du måste varva ner, för din och för resten av familjen."

hm.
Jag blir lite...fundersam.
Vad vet denna person om vad som är bäst för mej och min familj ? Jag funderar bara på hur man kan lägga en sån kommentar till någon annan person. Jag skulle verkligen inte kunna göra det. Där går gränsen för att vara...ja, jag hittar inga ord, men jag tycker att det är jäkligt otrevligt gjort. Ohyfsat. Sen så tycker jag att dessa människor bara läser runt och lämnar NEGATIVA kommentarer (det händer på alla bloggar)...alltså... VAD ÄR SYFTET ??? Varför orkar människor läsa andras bloggar och lämna negativa kommentarer ?? Jag fattar inte vad som blir bättre av det ??

Det man ser (eller läser) är oftast inte hela sanningen. Det finns mycket därtill som aldrig kommer upp till ytan. Så det torde ju vara ganska svårt för en "utomstående" att förstå hela läget, och då lämna en sån kommentar.
Kan ju hålla med om att jag "blottar" mej väldigt mycket, och att alla inte tycker som jag, men det är helt okej för mej. Man behöver inte tycka lika. Man behöver inte prioritera samma saker. Man behöver inte vara "som alla andra". Och när man är "offentlig" med en liten % av sitt liv, ja, då får man alltid "den där NÅN" som vill klaga. (men jag förstår mej fortfarande inte på dessa människor).
Jag känner definitivt att jag bara rycker på axlarna, för den här personen är säkert inte mycket bättre om man skulle börja "granska" dennes liv. Men det bryr jag mej inte om. Det är bara ens eget liv man förstör då man hittar "fel" och klagar på andra. Det är verkligen så. Vem tror du (om du hela tiden hittar negativa saker om andra) må sämst ?? DU, som hittar på allt negativt, eller JAG, som gör saker som jag mår bra av ??? Det är bara en fundering...

Jag undrar också, varför man ska "lugna ner sig" bara för att man har familj ? Det är helt galet. Man kan ju inte ge upp det man lever för bara för att man blir fler !? Man har faktiskt tid till allt, bara man vill.
Och det är ju även så att det är mycket jag har fått prioritera bort, sånt som inte är lika viktigt för mej längre, för att vi har blivit fler, men jag gör ändå allt jag tycker är viktigt och tycker är roligt, och sånt som behövs för att jag ska må bra. Tur att alla är olika, heter det juh...

Sen så kan jag ju såklart inte bara lämna alla papper på min pappas företag, för då skulle företaget inte funka längre, och det är viktigt för oss att familjeföretaget lever vidare. Och jag trivs med att göra det, samma som att jag trivs med att fortsätta betala våra privata räkningar och hålla koll på ekonomin. *fliin* Det GÅR ju bara inte att "Lägga åt sidan"...eller hur ?

Skulle jag inte hålla på som jag gör, skulle jag inte funka, likaväl som att just DU gör det som passar dej och får dej att MÅ BRA varje dag, resten av ditt liv.
Jag är verkligen en sån person som MÅSTE ha 100 bollar i luften (Har fått det av mamma..), och jag mår bra av att hålla på med allt möjligt, varje dag, MEN; att hitta balansen i allt det här!

Så, ni som hoppar på andra och tycker si och så, se till att börja må bra själv först, och bli lite mer ödmjuk och förstå att alla är inte som DU. Det är väl inget som säger att man måste vara på ett visst sätt eller göra precis som alla andra för att vara en bra människa.
Man får se till att göra det man VILL göra, bara man ser till att leva under tiden och att man mår bra.
Skulle nån i min närhet, eller allra helst jag själv, inte må bra av det jag gör, skulle jag inte göra det. FÖr skulle dom inte må bra av det, skulle ju inte jag heller må bra av det !! SÅ enkelt är det.

Det är inget som säger att jag kommer att leva såhär resten av mitt liv heller.
Livet ändras hela tiden, Känslorna ändras, ALLT ändras hela tiden.
Inget är som det brukar - varje dag, varje år !!

Ska väl lugna denna arga person med att pappan till barnen ska vara hemma med dem då jag jobbar, så den här personen kan nu lugnt släppa sin arga min, och fortsätta livet i lugn och ro ;-)
Vill du veta mer om mitt liv (lite mer ingående), så kan du ju slå en signal, så ska jag gladeligen berätta allt för dej, vad gäller hur vi ska jobba, när vi är med barnen, hur vi löser matlagningsfrågan och vem som handlar, städar och tvättar här hemma. Du kanske vill ha mitt schema till och med ??

Lev livet! :-)

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ojdå, nä det lät inte så skoj! Man lever ju sitt liv, i sin egen verklighet. Å lilleman får ju vara med mamma på jobbet. Visst kan det vara "skönt" att vara hemma men barnen framför allt, de märker om du inte trivs!

Och som du skriver, alla vet ju inte allt om dig bara för det du skriver i bloggen.
Fortsätt och kör ditt race!

Hur är det man brukar säga...sköt dig själv och skit i andra :-)

Hanna sa...

Det är lustigt det där, tror knappast du skulle ha fått någon kommentar över att Micke skulle börja jobba...
Ha en bra dag!

P@rtyplupp sa...

Nej precis! jag håller med Hanna; varför är det alltid mammorna som ska va hemma med barnen ?? Varför reagerar ingen då pappan börjar om att jobba efter 10 dagar ??
Dessutom har jag varit hemma med de bägge äldre i hela deras liv tills älsta blev nästan 2,5 år. Att sen minstingen får följa mej på jobbet är ingen big deal, för jag har ett himla fritt arbete (annars hade det ju inte gått). Jag gör lite som jag vill, när jag vill, så jag ser inga problem. Hinner jag inte göra allt som ska göras på jobbet, kan jag alltid göra det sen.

Jag kan ju berätta att här hemma delar vi lika på alla sysslor, och ingen tar hand om barnen mer än den andra, trots att det är jag som är mamma.
Men så har barnen lika bra kontakt med pappa som med mamma, och det är så skönt. ALlt ligger inte på min lott.
När jag var liten var det mamma som gällde, för pappa var EN PAPPA som skulle jobba och dra in kosingen. Men så har man ju en helt annan relation med mamma än med pappa. Och det var annars förr.

Att lämna på dagis är väl heller inte riktigt min grej, även om jag faktiskt tycker att det går bättre och bättre (för mej). Att lämna på dagis är för mej en nödlösning medans jag jobbar upp f-penningen och egentligen ingenting annat. Kanske jag stannar hemma med alla 3 igen, då mitt halvår på jobbet har gått. Vi får helt enkelt se. Tiderna ändras hela tiden, och känslorna. Vad jag känner då kan jag inte säga nu.

Men, precis som Linda skrev, Sköt dej själv och skit i andra! var väl ändå en bra fras att minnas.
Och vill man börja bry sig om andra, ja då ska det vara av kärlek, inte av avundsjuka, hat eller annat jävla tjafs! Tjafs-personer har ingen plats hos mej. Dom ryker direkt!

Anonym sa...

Skulle heller vilja säga att du är beundransvärd. Som håller på med så många saker på samma stund! Tror många kan bli avundsjuka när de själv inte orkar med i ditt tempo! Nä, jag tycker du är hård=)

Anonym sa...

Hej Bea!
Vad är det för tok som skriver sådär till dig???
Hoppas hon/han fick en rejäl "käftsmäll" nu när du skrev inlägget:P..
För du e beundransvärd,så duktig du är med allt!!!