Jag klarade examensprovet, så nu är jag färdig Lic. Kostrådgivare med inriktning på LCHF!!! *yes!!*
Så jävla skönt!
Nu kan jag andas ut ;-)
(har skrivit mer om det på http://www.traningsplupp.blogspot.com/)
Imorron åker jag hem till familjen, och snacka om att det ska bli skönt att komma hem och varva ner igen!
Jag har inte lätt för att stressa upp mej, och gör det nästan aldrig, men NU...ojojoj.... tänk er bara omställningen att se flera hundratals bilar varje gång man går utanför dörren - jämfört med hemma då man ska ha tur om man ser EN bil !!! ha ha ha Bara det lixom!
Trafiken, bullret, fullt med människor - stressade människor!
På gågatan går man nästan på led, i hundra kilometer i timmen, och råkar man stanna upp så blir man översprungen! ha ha ha...okej...inte riktigt SÅ farligt, men NÄSTAN!
Jag känner av stressen direkt.
Och det kan banne mej inte vara hälsosamt.
Så gissa att jag längtar hem till LUGNET!
Imorron. Oj vad jag längtar till imorron.
Som man säger: Borta bra, men hemma bäst :0)
Ha en trevlig helg!
3 kommentarer:
Bra Gjort Bea! :-) Grattis!!/Puss Tea
Snart sitter du på planet! Vilken fin trappa ni "fick". Pratade nyss med min lilla trio som är i Finland och kommer hem till Stockholm först imorgon. När du flyger hem far jag på damlunch på ångbåt till Drottningholm.
Fast jag är hemma här i stan, förstår jag vad du känner inför röran och hetsen här. Men ja gläntar till den lite som du längtar till lugnet. En isländsk kompis sa en gång att det finns samma slags mäktiga storhet och lugna anonymitet i storstan som i storskogen. För mig känns den liknelsen adekvat, fast jag är ju skogsavvand, så jag får inte längre samma frid i skogen där jag bor nu, (knappt i någon skog eller i naturen öht, så illa är det)som jag fick i Österbotten förr i världen eller som jag kan få mitt på S:t Eriksbron idag. Visst är det märkligt. Lycklig hemresa nu! Allt gott!
Tack Tea ;-)
Oj ojoj vad ni kommer få sår i öronen framöver ;-) ha ha ha
Mollalena: Tack så mycket! Resan gick bra, men den kändes lååååång ;-) Lät kul det där med ångbåt till Drottningholm! Vad skönt att få liten "egen tid" (äntligen?)! ;-)
Att inte kunna känna lugnet i skogen känns lite avlägset för mej, men så är jag ju "född" i skogen, ha ha. Jag förstår dej också, att anonymiteten är en rätt så lugn känsla det med; det kände jag faktiskt av. Man kan gå i sin bubbla utan att behöva visa en min, och ingen bryr sig. Vad skönt att s:t eriksbron ger dej det du behöver; jag håller med; där kändes det mest "Hemma" av alla ställen i sthlm :-) Vatten har nog den effekten att vi känner oss lugna, vart än det är ;-)
Lycka till nu Y, och sköt om dej allt du kan :-)
Många kramar från mej!
Skicka en kommentar