Önskar jag vore blind och döv

Nu har vi haft "lov" sedan torsdag-mitt på dagen, alltså 5 dagars ledigt för hela familjen.

Ni som inte har barn tänker: Lov..., å gud vad skönt!
Jag som har barn tänker: Lov...Helvete!

Vårat lov: Alla barn är hemma dygnet runt och jag säger det i en mening:
Anna barn skriker, busar, leker, kastar grejjer, brottas, slåss, faller, hoppar, studsar, åker rutschkana, äter, skriker mer, sover dåligt, drar varann i håret,retas, smutsar ner sig, river ner mammas grejjer, klättrar på bordet, skrattar, skriker mer, hoppar i sängen, hoppar i soffan, faller ute, faller ute i en pöl (medvetet??), fastnar i snön lååångt från mamma (som är lite tyngre och fastnar ännu mer), pinkar ner sig, vägrar äta, skriker efter "musse klubbhus" (barn-program) när det visas något annat (och mamma kan inte trolla), vägrar sitta fastspänd i bilen, snor tutten av lillebror, kittlas och busar, alla skriker ännu mer, trötta - men vägrar sova, vägrar ha på sig vissa kläder, tappar mat på golvet, slänger mat på golvet, häller ut Bambis vattenskål för sjuttioelfte gången, försöker sitta på lille-lillebror och se va han säger, river ut alla smågrejjer ur kökslådorna, styr stolen mot diskbänken-sätter sig i diskbänken-och spolar maximalt med vatten, klättrar på allt, målar på väggen, tar varandras grejjer...........


Ibland önskar man att man var både blind och döv.

Nu är det inte BARA negativa saker.
Det är skitjobbiga saker också....hehe

Allvarligt.