Oj vad tiden går fort! Tokfort!
Bara 15 veckor kvar innan Miniplupp kommer till oss!
Okej okej...det är ett bra tag kvar, men vi får se det positivt ;-)
Tiden går ändå fort (när man har roligt) - (och fullt upp), och jag hinner knappt räkna veckorna som graviditeten fortlöper.
Det finns ju som sagt 3 till att ta hand om, så att bry sig om den växande magen hinner man knappt ;-)
Jag minns då jag var gravid första gången (Kelly).
Vi klappade på magen, pratade och sjöng för bäbisen både jag och Micke (så att bäbisen skulle känna igenom våra röster då den väl kom ut... ), vi läste varje vecka ur en bäbisbok hur bäbisen utvecklades för varje vecka osv....
Jo tjena att man hinner det nu! ha ha
Jag lär väl "vakna upp" ur vardagen den dagen vattnet går eller jag blir igångsatt och upptäcka: Jo just ja, vi ska ju ha en bäbis!! ha ha
Nämen som sagt; tiden går fort och man har fullt upp med så mycket annat, att jag knappt märker av lillplupp i magen, vilket också är skönt; för att vänta är det värsta jag vet ;-)
Imorse då vi steg upp hade vi ett stort paket på bron.
Våningssängen har kommit ! Gissa om Kelly blev glad!!
Hon sa till Kevin: Kevin, du ska bli en stor pojke nu och sova i samma rum som jag och Elvin!!!! (helt nöjd!!)
Kevin titta på henne och funderade vad hon menade egentligen,..... ha ha
*
Imorse kom Elvin´s kompisar på besök och fikade.
Mycket trevligt!
GI-paj, ost och skinkmackor på grovbröd, mums och chokladbollar och kaffe; vikken bra start på dagen eller hur !! ?? ha ha
Tur vi inte träffas varje dag ;-)
Dax att skära ner på sockret igen...Sockerjävulen verkar ha borrat ner sina klor i mej senaste tiden...*ajajaj*
*
Imorron ser det ut som att jag åker till staaan alldeles själv...
Jag ska träffa Kevins logoped, som ska berätta hur vi ska handskas med Kevin´s sena språk/tal utveckling.
Det blir intressant.
Det känns lite konstigt när han är så sen, eftersom Kelly var så fruktansvärt tidig. I våra ögon är han ÄNNU senare än "normalt" pga det. Vi får väl hoppas att Elvin hamnar mitt emellan ;-)
Men vi märker ju att bara vi förtydligar och berättar extra noggrant både med rörelser, ljud och förtydligande ord så börjar han som smått förstå mer och mer.
Han har faktiskt blivit gladare sista tiden; sedan han börjat kunna göra sig förstådd och sen vi börjat förstå varann lite bättre. Han är inte lika frustrerad och irriterad längre.... Men än är det långt kvar.
Om nu Kevin har ADHD (utredning pågår) så tycker jag att det skulle vara skönt att få veta det redan nu - i god tid - så hinner vi arbeta desto hårdare med allt som behöver jobbas med, innan skolan och sånt börjar. Vi lär ju få lägga ner extra mycket tid på Kevin; och det känns ju både och.
Det är jättetungt, jättejobbigt och oroande på samma gång.
Och samtidigt tycker jag att det är ett "roligt" projekt.
Jag har ju som alltid varit en "Lärare" i blodet; har alltid försökt hålla lektioner hemma med mina syskon, som var allt annat än intresserade av det jag sa, sen jag var liten.
Nu får jag som använda det där som jag så gärna vill använda. Jag tycker det är kul att lära ut.
Självklart är det tråkigt om han nu har koncentrationssvårigheter och svårt att sätta ihop system (eller det har han ju, men hur mycket vet vi ju inte än...), med tanke på att det är HAN som har "drabbats", men samtidigt så ser jag det som ganska positivt.
Ju tidigare vi upptäcker det, desto snabbare kan vi hjälpa han.
Kunskapen vi får om hur vi ska prata med han, handskas med han, lära in saker och ting, kan vi ju alltid använda på alla våra barn. Det är inget fel i att använda samma metod på alla barn, när vi lix håller på. Det svåra är väl att vi ska lära oss HUR vi ska göra på rätt sätt bara.... Men när vi väl har lärt oss så kommer det bara bra saker ur själva "tråkigheten".
Dessutom kanske jag börjar förstå mina hyperaktive sambo framöver...hahahaha
Nämen, att få en diagnos som ADHD betyder inte att han är helt dum i huvudet, utan mer att han är hyperaktiv och har svårare för att lära in tal och motorik; och därför vill jag läsa på allt jag kan om HUR vi lättast får honom att förstå det vi andra tycker är så självklart. Och eftersom vi tycker att det är så mycket som är självklart, är det svårare att förstå vad som INTE är självklart för han....
Det blir en spännande period framöver...
Därför blir det också intressant att höra vad logopeden säger imorron.
*
Ikväll ska jag å syrran på gymmet och träna dom små musklerna vi äger ;-)
Förra veckan blev det "bara" 2 gånger (okej, bättre än noll...) och det känns. När man börjat träna 3 ggr/vecka, så behöver man tillslut träna dessa 3 gånger för att bli av med den extra energin som kroppen bygger upp; ja, det blir ett beroende. När man sen inte får bli av med detta, går man omkring som en rastlös katt här hemma och klöser på tapeterna....typ.
Så, det ska bli härligt att jobba ur lite energi iqwell....
Ju mer energi man gör av med, desto större lager bygger kroppen upp igen innan nästa gång =)
Jag känner mej faktiskt MYCKET piggare nu än för bara någon/några veckor sedan.
Det kändes som jag har sovit i 4 veckor, tills jag började träna igen.
ÄNTLIGEN fick jag energi till att "vara vaken" och faktiskt göra något här hemma med barnen! Känns så jäkla skönt! Som att vakna upp ur vinter-ide.....
Dessutom är jag lite "tvungen" att motionera egentligen varje dag, för att hålla värken och foglossningen borta, så, no more sleeping PartypluppBear.
*
Näni, dax att rensa ur lekrummet så vi får plats med våningssängen!
Nu gäller det bara att hålla tummarna att Kevin verkligen somnar i sin nya säng och sover där inatt....*håll, håll, håll*...Jag har ganska långa tår också, så jag håller dem åxå!! hihi
Att få Kevin att somna är som att försöka flyga utan vingar; omöjligt! he he
Det KAN gå ganska smidigt, OM han har varit ute och "Hjälpt" Micke på gården med mycket grovarbete; som tex burit ved, klippt gräset, rensa diket, städat garaget - ja, sånna här energigrejjer som man får "hitta på" att det behövs göras, bara för att han ska få slut på energi...
Och som jag skrev; ju mer han "arbetar" ju mer energi har han nästa dag.... Men det är ändå större chans att han faktiskt somnar på kvällen när han är "utarbetad" ;-) Oj, nu låter det som barnarbete, men det är det inte... Det är ett barn som avgör sin energi för att kunna somna för natten... ;-)
Sen så får vi ju mycket gjort ute på gården när dom där två energibollarna studsar runt och uträttar ett och annat varje kväll ;-)
Inte dåligt.... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar