Logopeden tipsade om övningarna, och de känns faktiskt riktigt bra - och i rätt nivå - för Kevin.
Det viktiga är att jag och han får sitta själva med detta. Storasyster Kelly är mycket längre fram i utvecklingen och hinner annars svara och peka på allt innan Kevin ens hunnit börja tänka vad svaret kan vara; och det förstör otroligt mycket för hans självkänsla och självförtroende.
Det här är alltså övningar för barn som har sen tal/språk-utveckling, och även barn med koncentrationssvårigheter, problem med finmotoriken och barn med tex ADHD.
Men det är ju klart; övningarna går att göra på ALLA barn; det skadar ju som sagt inte - utan hjälper till och utvecklar, men bara man hittar rätt nivå för det barnet.
Här kommer övning 1, som vi körde med idag:
Jag har köpt hem ett Memo-spel i trä. Jättefina och robusta bitar som passar Kevin perfekt.
Däremot använder vi inte alla brickor, utan vi börjar med max 3 stycken.
Vi lägger ut ett ex av de tre figurerna.
Först går vi igenom vad bilderna föreställer. Just nu skiter vi i färgerna; det är far away just nu.Jag säger djuret, och han får härma mej.
När han säger "fel", men försökte iallafall, så säger jag: Ja, bra, det är en krokodil! En krokodil på bilden. Och hur låter krokodil ??
(Jag upprepar alltså krokodil minst 3 gånger, och han får säga efter och "lyckas" varje gång. Tids nog kommer det rätta ändå, och så länge han har viljan att fortsätta öva så är det positivt.)
När vi har gått igenom alla 3 djur går vi till nästa steg:
Han får stoppa ner handen i en tygpåse som jag har sytt (Kevin´s påse) och ta upp en av de tre "Kopiorna" som ligger där.
När han ser vad han fått upp får han säga vad det är; i detta fallet "krokodil" och sen lägga Krokodilkopian på krokodilen som ligger på bordet.
Här är det viktigt (för barn med ADHD...mm) att när han har klarat att para ihop krokodilerna; så får han ta dessa två och stoppa ner i en hemmagjord "brevlåda" för att "få bort" det han har klarat av. Det ska bli så lite rörigt som möjligt. 
Nu försvinner alltså de två krokodilerna och kvar på bordet finns det bara två bilder kvar.Att stoppa ner bitarna i en liten brevlåde-öppning tränar också motoriken i fingrarna och känslan av att klara av övningen "hela vägen".
Nu får han åter igen stoppa ner handen i påsen för att ta upp ett nytt djur att para ihop med ett av dem på bordet.
Hela tiden upprepar vi djurets art, och läte (för att hela tiden fånga hans intresse för övningen; eftersom han har svårt att koncentrera sig långa stunder för en övning). Vi försöker göra det så intressant, men ändå lätt, som möjligt.
Vi parar ihop djur nummer 2, och sen får han "Posta" dem i brevlådan och det finns nu bara ett djur kvar att para ihop.
När han har klarat av alla 3 djur så får han massor av beröm. Jag förklarar att han har varit duktig som klarat hela övningen, att han gjorde rätt och så vidare....Han blir en riktig stolt kille.
Jag körde faktiskt övningen 2 vändor, för han tyckte det var så spännande, men i överlag så är det kanske bättre att köra 1 gång, och berömma han; så slipper han hinna bli less till nästa gång vi ska göra samma övning.
Övningen upprepas dag för dag.
Vi kommer att utveckla övningen så snart han är redo; till 4 djur, och så vidare.
Efter lunch idag körde jag med Max-boken.
Här kommer övning 2, "Max-boken":
Max-böckerna är för barn från 1 år. Väldigt enkla böcker, med väldigt lite text, en bild för varje mening. Det är Ett händelseförlopp per bok.
Vi läser med STOR (något överdriven) inlevelse och ljudeffekter för att fånga Kevins intresse och koncentration. Man ser direkt han tappar koncentrationen; det blir bara pannkaka och han vill ner och springa.
När det händer, tar jag över rollen från Max i boken och blir Max....
Jag gör alltså precis som Max gör i boken, så kan Kevin lättare koppla samman vad det egentligen är som Max GÖR.
Kevin är, likt sin pappa, inte ett dugg intresserad av att läsa någon bok överhuvudtaget.Det är det jag vill ändra på, innan skolan börjar på några år.
I boken heter figurerna Max och Lisa, men direkt jag började läsa om Max och Lisa förstod Kevin inte alls, så jag har strukit över deras namn, och bytt ut till Kevin och Kelly.
När jag läser Kevins namn petar jag på pojken i boken och sen på pojken Kevin. Han kan nu koppla samman att det är "han" i boken och han förstår lättare vad pojken i boken gör.
När "Kelly" och Kevin" bråkade visade jag med deras armar hur dom slog varann (väldigt lätt - det behövdes inte så mycket, dom förstod precis ;-) och sen grät jag i rösten och visade hur ledsna de blev. Kevin verkade då förstå precis hur ledsna dom blev, och började hänga med underläppen. Det är ett bra tecken.
Sen så vart Kevin jätteglad när han fick se på bilden hur glada barnen blev, och när jag visade "på riktigt" hur glada de blev.När boken var slut, efter detta blad, så avslutar vi boken och han får beröm för att han var duktig och läste hela boken om Kelly och Kevin.
Sen lägger vi bort boken så att det känns roligt att ta fram den sen igen.
Boken ska nötas och nötas varje dag, så att han börjar känna igenom historien, känslorna, händelserna, konsekvenserna mm...
*
*
Visst är låter det intressant !??
Det tar massor av tid och energi, men det ger SÅ mycket åter = en skitglad kille som just lyckats läsa igenom en hel bok och klara dagens "pyssel" !!! Dessutom har han FÖRSTÅTT hela händelseförloppet; för det var på hans NIVÅ!
Den lyckligaste minen jag sett =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar