Oj så SKÖNT!
Jag säger då det; det var på tiden!
Kevin har sovit i vårat rum nästan ett helt år nu, visserligen i sin egen säng bredvid vår, men vi han ändå inte kunnat ligga och prata (som vi alltid gör i vanliga fall), läst böcker eller ens se på TV.
Han har inte så lätt för att sova ifrån pappa lillkillen.... Och det har varit rätt så jobbigt, med tanke på att det alltid har funkat tidigare.
Det blev ungefär i samma veva som dom började på dagis första gången, vilket var september ifjol, och sen har han haft svårt att somna, svårt att sova, och vaknat tidigt. *suck*
Tidigare har det inte varit några problem.
Kelly och Kevin har sovit i samma rum sen dom föddes, och vi har egentligen bara lagt dem i sina sängar där vid 19-tiden, med var sin vällingflaska och sen har det varit tyst i deras sovrum.
Sovit hela nätter och stigit upp efter 8-tiden, ibland 9. No problemas.
Därför känns det också lite jobbigt när en av dem börjar "krångla" efter ett sånt långt tag av "okrångel" ;-)
Det slog mej ju en dag, att i januari kommer det en bäbis (haha...tidig!), som då också ska sova i vårat rum, och det kan ju verkligen bli bekymmer, om nu Kevin ÅXÅ skulle sova hos oss.....
Våra bäbisar har vaknat ungefär varannan till var tredje timme varje natt tills dom är ca 10-12 veckor gamla och då börjar sova 12-timmars nätter. Kevin skulle nog inte få så bra sömn om han skulle sova hos oss han också...
Därför beställde jag hem en våningssäng förra veckan.
Hela veckan har vi förberett barnen på att dom ska få en ny säng; på att Kevin ska bli en stor pojke och sova i samma rum som Kelly och Elvin, åsså vidare...
I måndags kom sängen.
Vi skruvade ihop den efter att Micke kom hem från jobbet, och barnen var uppspelta och busade omkring.
Elvin fick sova hos oss den natten, för han blir supertrött typ EN MINUT över sju så då är det bara att lägga han, och våningssängen var inte klar än....
Den natten, mot tisdag, var typ värst hittills.
Kevin somnade i sin säng efter typ 3 timmar som Micke legat där och sovit med han (haha), och sen vaknade han typ direkt vi gått ut och bara skrek.
Det hjälpte ingenting.
Jag lade mej hos han, men nej..han låg bara och skrek och det sprutade krokodiltårar.
Micke provade trösta han och få han och sova. Icket. Samma visa hela tiden.
Kelly vaknade och grät. Micke är trött och tappar tålamodet.... Bea springer upp och tar över.
Inget hjälper. Elvin vaknar i vårat rum och skriker....
Ja. det fortsätter till 3 ungefär, kanske halv 4.
Då får Kevin följa oss till våran säng och alla somnar på typ en sekund.
Shit tänkte jag....Våningssängen dög inte. Det funkar inte.
*panik*
Men så ljusnade det till för Kevin och natten mot idag sovde han i sin våningssäng (nere) HELA natten utan grin eller skrik!! Micke sövde han igår kväll just före 20:00 och sen har han sovit som en stock!
Jag var som ett frågetecken imorse!!
Det var Kelly som kom först (6:50 - ovanligt också att hon vaknar SÅ tidigt!), och sen vaknade Kevin och Elvin 7:30.
Helt okej, motför vad förra natten gav i sovtimmar.... :-)
Men snacka om SKÖNT att ÄNTLIGEN få ha sitt sovrum i fred!
Jag läste lite ur min nya bok, Såg Idol och sen en massa skitprogram - men det var niiiice! Vi hann till och med ligga och prata (!) och det var verkligen...befriande på något sätt! hahaha Bara skönt att bädda ner sig och sen ligga och slappa i sin egen säng! =)
*
Måste komma in på det här med dagis också...
Det funkar jättebra nu med 2 dagar i veckan. Det verkar vara max för våran "stora" tjej, som egentligen trivs bäst med att sitta hemma hos mamma och pyssla ;-)
När det är måndag-morron frågar hon alltid: Är det dagis idag ?
Ja, svarar jag.
Sen säger hon snabbt: Å sen är vi lediga ???
Japp! Då är vi lediga en dag, och sen är det dagis igen.
Hon: Och efter det är vi lediga många många dagar!????
Japp, gumman, det är vi!!
DÅ funkar det skitbra.
Hon vet att det "bara" är en dag på dagis nu, och trivs med det för hon vet att hon efter den dagen är ledig en hel dag och hon får vara hemma....Söt-tjejjen.
Men det känns så skönt att det funkar för oss nu.
Det blir ingen stress från min sida, och jag börjar nog (snart) känna att lugnet kan lägga sig igen.
Det har blivit en del förändringar här hemma för att få livet att gå ihop, den senaste tiden, och är det något jag är allergisk mot så är det då STRESS!
Jag kan verkligen bryta ihop när det blir för stressigt! Mina system drar i nödbromsen och "Error"-knappen lyser för fullt och det piper och har sig, tills jag löst situationen.
Det är verkligen inget trevligt med stress. Och; ingen i familjen mår ju bra av stressen som vi alla lever i tillsammans, så det är bar att se till att lösa det så fort som möjligt, så det kan bli (relativt) lugnt igen....
Därför måste man också ändra vissa saker tills man får det att funka igen.
Vardagen kan vara riktigt lönnjävla jobbig ibland, men så hittar man en lösning, och det blir "normalt" (småjävligt bara...) igen!! ha ha ha
Men som sagt; 2 dagar i veckan funkar för oss alla på ett BRA sätt, så det vill jag fortsätta med!
Dessutom så är det jag som lämnar dem där 9:00, och Micke hämtar dem efter jobbet 16:00, så jag behöver inte stressa med lillebroren som är hemma med mej med både lämning och hämtning.
Nu är maten (oftast) klar när dom kommer hem och alla hinner äta, innan humören på de små blir allt för allvarligt ;-)
*
Igår var jag hos logopeden och pratade om Kevins tal-utveckling.
Fick en massa bra tips om hur vi ska arbeta med både talet/språket och finmotoriken.
Fick några bra boktips också, så det blev en sväng på stan och köpa hem en massa "Inlärnings-saker" till Kevin.
Jag kan lägga upp bilder på dem sen, och förklara övningarna.
Jag kommer att använda samma saker på Kelly, men avancera lite mer eftersom hon ligger mycket längre fram än han i utvecklingen.... Men det känns ändå viktigt att hon också får delta i "träningen". Hon ska ju också fortsätta utvecklas... ;-)
Kanske skulle ta å köra lite övningar med Micke också. Kan ju inte skada.
haha
Elvin har en mer...basic situation just nu.
Vi övar "mamma", "pappa", "lampa" och "vovve".
Han kan göra klick-ljud med munnen, vilket han kom på alldeles själv, och sen är väl nästa steg att faktiskt ta sina första steg!! Det är på gång, men än så länge så är det turbo-krypning som gäller!
Sen så försöker vi få han att Klappa Händerna.... Det kan verkligen inte vara lätt för er killar att hitta åt sina (enda) två par händer. Nej usch så komplicerat! ;-P
Men..Det var intressant att höra på alla tips och hur vi skulle "hantera" Kevin i olika situationer, med en baktanke att han kanske har ADHD.
Vi får helt enkelt behandla han som om han har diagnosen, och det har verkligen gett resultat här hemma. Han har blivit mer förstådd av oss, och därmed mindre frustrerad, arg och lessen, och till och med impulserna att gå och slå nån har minskat mycket.
Bara det gör att familjen börjar funka igen, och jag börjar känna att det ändå är en "kontrollerad" situation vi lever i. Vi hänger med. Vi förstår vad som är (och har varit) fel - och sen hur vi ska gå vidare och arbeta med det.
Det känns jättebra!
Dessutom kan dessa ADHD-symtom växa bort innan han blivit 5 år (den ålder då dom FÅR diagnosen på papper), och då är det ju bara bra att vi nu kör jääärnet med inlärningen och ger han en chans att utvecklas i sin takt!
Nu ska MiniÄlsklingen få lite lunch och sen är det sovardax!
Själv ska jag duscha efter dagens Powerwalk med Elvin i vagnen inne i samhället (45 minuter).
Skönt med onsdagar ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar