*schwooosch*
Här går det undan!
Börjar känna mej gravid först nu, faktiskt.
Det är nu jag slutar kunna böjja mej ner till golvet vanlig väg. Nä, nu måste jag böjja på bena och böjja kroppen åt sidan för att tex. plocka upp något från golvet. Med andnöd och sammandragningar som konsekvens.
En avancerad övning med andra ord ;-)
Dessutom börjar lillplutten ta mer och mer energi av mej nu.
Det räcker med att jag missar ett mellanmål, eller att en måltid blir senarelagd, så åker mina hormoner 3 varv berg-och dalbana för att sedan utbryta i en jättestor tromb. *hua*
Det gäller att hålla "mat-tiderna", men inte är det lätt...
Orken tar fort slut, och bara att hitta på någe att laga till lunch känns som den största ansträngningen någonsin.
Och får barnen sin mat senare än vanligt, ja, då har dom hoppat på dalbanan dom me.... *familje-turen* på Liseberg är igång. *flin*
Jag har inte tagit fram mamma-kläderna än. Kanske måste ta och göra det snart ?
Fast, fanken va fula dom är.
Ska man gå i dom där, i minst 2-3 månader per år, varje graviditet ?? blää...
NÄ, så länge jag tar mej i mina "vanliga" (fast nu förstora-vanliga) kläder, så har jag dom. Dom trivs jag bäst i :-)
Men faaaasiken vad jag längtar ut och springa !! jag blir GALEN!
Det är ofta ute nån och springer mellan Norsjö och Arnberg, och varje gång tänker jag: Ja!När jag kommer hem ska jag springa en vända!
Kör hem bilen, parkerar, går in, och "poff" upptäcker att jag faktiskt är jättegravid och något rund om magen, för den där saken på golven som jag skulle ta upp; den ligger kvar, trots ett kraftigt försök av mej. *SUCK* Typiskt...
Men nu är det eventuellt "bara" 2 månader kvar nu, av den jobbigaste tiden. (Jag hoppas såklart på att få föda 2-3 veckor före BF).
Dom 2 sista månaderna är värst (för mej iallafall).
Man är flera kilo tyngre (på kort tid) och konditionen har sänkts radikalt, så man flåsar och svettas mer för minsta lilla rörelse.
Sen så har man två tjoller-ungar som man ska klä av, och på, av och på, av och på när dom ska upp ur sängen, ut och leka, in och äta, sova lunch, upp ur sängen, ut och leka, äta middag, på med pyjamas....
DET är typ dagens mest ansträngande gympa just nu. hahaha Man får inte kräva så mycket....(vilket jag för övrigt gör).
Min plan ser ju ut såhär:
Barnen vaknar på morron.
Slurpa välling, klä på (byta blöjjor), klä mej själv (jag kanske ska börja med det FÖRST ???slipper man gå halvnaken genom huset halva morron...???hehe, eller va säger du Tea ??.
Fika frukost, klä på alla (inkl mej själv) ytterkläder (lika jobbigt klä mej själv som nån annan), och sen cykla iväg till dagis med barnen, lämna dom där, cykla på jobbet, duscha (vilket innebär en hel del klä av-klä på igen...suck), jobba mina 8 timmar, och sen cykla hem igen på kvällen. Micke cyklar hem med barnen då han slutar 16:00.
Hej svejs vad lätt det lät. Planerat in i minsta detalj. Allt finns på ett papper på köksbordet, så att vi vet vad vi ska göra på morron (hjärnan är ur funktion före 11:00 varje dag). Vem ska cykla, ta bilen, ta barnen till dagis, ta hem barnen från dagis, fixa middag....jjihaaa....u name it.
Evigt pusslande.
Vart kommer balansen in? NÄR har man balans?
Jag skulle vilja dela lika på all min dygnstid, så att jag får lite av varje, varje dag: arbeta, motionera, egentid, vara-med-barnen-tid, vara-med-älsklingen-tid, bygg(renovering)-tid, och sovtid. Det är det jag kräver för att MÅ BRA. Allt det där. Inget mer.
Svårt att hitta balansen, men efter ett tag kommer man väl dit, antar jag. Ju mer som ska in i "balansen" ju svårare är det att hitta den. Men det går. Om man vill. Och det vill jag.
På tal om att vara med älsklingen....
Nästa fredag, den 29:e Augusti, firar vi 10 ÅR (!!!) tillsammans!
Oj, vad tiden går fort....
Vi prata om det i kvällst.
Mycket har vi hunnit med tillsammans. Men bästa tiden är ju ändå NU.
Vi har ändå hunnit renovera 3 hus, köpt 3 vovvar, haft 20 valpar, fått (snart) 3 underbara barn, rest till Mallorca och Thailand, förlovat oss, avverkat ett antal bilar, jobbat och studerat på flera olika stället och utbildningar, gått igenom både gräl och glädjestunder (mest det sista), och livet har egentligen blivit bättre än vad vi från början trodde var möjligt.
TÄnk hur livet kan bli.
Tänk att om vi gått en annan väg nåt av våra 10 år, så hade livet inte sett ut som det gör idag. Det kunde ha snott och blivit precis tvärtom, eller vi kunde ha bott på en annan plats, inte haft barn, eller...vad som helst!
Kul har vi då haft! Och jag är övertygad om att våra kommande år tillsammans blir desto roligare och underbarare än våra 10 första.
Det blir bara bättre och bättre.
SÅ, Älskling, Tack ( i förskott) för 10 underbara år tillsammans!
Tiden går fort när man har roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar