Egen tid med ALLT och ALLA!

Det är mycket diskussioner om EGEN TID.
Familjeforum, föräldra-snack, via mejlen eller tjejsnack.
Överallt hör jag frågeställningar om just Egen tid.

Vad är EGEN TID?
Är det tid när JAG SJÄLV är med MEJ SJÄLV? Alltså; jag är själv. Ensam. Alone.
Jag brukar fundera på det där, eftersom att jag FÖRESPRÅKAR egen tid.
Men jag förespråkar inte EGEN Egentid.....Jag förespråkar egentid med allt och alla.

Såhär tycker jag:
Egen-tid kan man ha med ALLT och ALLA.

Tex.
1. Direkt på morron har jag egen-tid med alla mina 3 barn. Jag själv med barnen. Våran egen-tid.

2a. De dagar jag jobbar, får dom egen-tid på dagis. Barnens tid (lektid och kompistid) på dagis och med andra vuxna. Jag och min sambo har då egentid på jobbet. Arbets-tid.
2b. De dagar jag inte jobbar (onsdag, fredag) har jag och barnen egentid. Jag och barnens egentid tillsammans.
2c. På lördagar och söndagar har vi full familjetid alla barnens vakentid.

3. Klockan fyra, när Micke slutar jobbet och hämtar barnen från dagis, har hela familjen egen-tid med varann: Familjetid, ändå till läggdags.
Det är tid då vi umgås hela familjen (mamma, pappa och barn); äter, busar, leker, pysslar, hjälper till hemma, läser en bok, hälsar på kusinerna eller vad det nu kan vara.... Vi är hur som helst tillsammans.

4a. När barnen lagt sig och somnat i sina sängar, har jag och Micke egen-tid.
I början av kvällen har vi egen-egentid. Micke ska göra sitt och jag ska göra mitt. Sånt vi inte gjort pga. arbetstid och familjetid.
Kanske far jag ut och spring (och bloggar!! hihi), och Micke mekar i nån bil, städar garaget eller fixar något som måste bli gjort.

4b. Innan läggdags har jag och micke tillsammans-tid som egen-tid. Vi två tillsammans. Vi hinner prata, planera, surra, skratta och förmodligen ser vi CSI eller Criminal Minds innan läggdags. (Obs! Vi spelar in kvällens program och ser det innan vi ska sova; vi lägger oss INTE 21:00!)

Detta är en regel som vi gjorde då Kelly var liten bäbis.
När vi är hemma från jobbet är vi med familjen tills barnen somnat.
SEN får vi göra VAD VI VILL!

Hux flux har vi fått in all egen-tid man kan tänka sig; på en och SAMMA DAG!
Mamma+barnenTID
Arbets/dagisTID
FamiljeTID
Egen egentid
Par(nings)TID (hahaha...skojja ba !!)

Sen kan man ju dela upp Familjetiden i ytterligare egen-tid.
Tex. Kevin får ensamtid med pappa. Kelly får ensamtid med mamma. Pojkarna följer mamma och handlar. Kelly åker traktor med pappa. Elvin får gå på promenad med mamma. Kelly och Kevin får studsa matta med pappa. Kelly får pyssla med mamma. osv....

Vi behöver inte vara tillsammans HELA familjen HELA tiden.
Barnen behöver också ensamtid med var sin förälder!
Bara att själv få sitta och läsa en bok med en av föräldrarna ger mycket åter.
Till och med att ett av barnenSJÄLV får följa mormor och morfar en stund ger mycket till barnet. Barnen behöver egentid, likaväl som det behöver familjetiden....

Så, egentligen är det inte så svårt att hinna med, oavsett hur många barn du har.
Lägger du all tid, från det att du kommer hem från jobbet tills dess dom ska sova, på barnen, så får dom sin trygghet, glädje och värme hos dej den dagen.

Därmed har jag INTE sagt att jag tycker om att bägge föräldrarna jobbar HELTID måndag-fredag varenda månad.
Självklart kan det vara ett måste. Speciellt med den ekonomi som nu råder.
Men ändå....
Barnen kommer först. Har man skaffat barn ska man kunna ha dem hemma mer än lördag och söndag. Två dagar i veckan helt med mamma och pappa är inte mycket tid.
Att dagis ska måsta fostra våra ungar tycker jag leder åt fel håll, även om dom gör ett bra jobb, men jag vill ju fostra mina egna barn, jag vill ju forma dom som JAG vill ha dom!
Mina barn är på dagis 20h/veckan som det är, och har varit sedan 1/12 2008, och det tycker jag själv är tillräckligt (för) mycket.
Det känns helt enkelt inte bra att ha dom där så mycket. Det är ju mina barn! Vore det inte mest naturliga att dom var hemma heltid med iallafall EN av sina föräldrar!?

Jag får backa ett steg där, för jag tycker att det är BRA att dom får sin egentid med andra barn/lekkamrater och andra vuxna. Det är bra social träning.
Men något mer än det vill jag inte ha ut av dagis. Alltså mer KRÄVER jag inte av dagis.
Det är pga det sociala jag ändå VILL ha dom kvar på dagis. Det vill jag inte ta ifrån dom.
Svårt att förklara men; jag klagar INTE på själva dagis, utan mer på att jag UPPSKATTAR att dom kan vara där och träffa kompisar och andra vuxna, medans jag och pappan jobbar. DOm behövs ju, och dom gör ett bra jobb, det handlar absolut inte om det (om ni nu trodde det). Jag vill mer säga att....ja...är det inte tänkt att vi ska vara hemma med våra barn, medans dom är små?? Det är jättebra att dagis finns och så, men...uja...det går inte förklara, om ni hittills inte fattat ;-) ha ha ha Jag vet..snurri i bollen...

Men hade det inte varit för att jag måste jobba 20h/veckan hade jag haft dom hemma heltid.
Jag ger dom bättre mat (enligt mej...haha), jag är ute med dem precis som dom är ute på dagis, jag ser till att rörelse är en del av vardagen, jag pysslar, läser böcker, bygger lego, sjunger, dansar,....ja, allt det pedagogiska som dagis också gör med dem (vilket är BRA; jag klagar fortfarande inte på dagis!!). Jag har regler, precis som dom.
Men den sociala träningen, som den dom får på dagis, kan jag inte ge dem. Inte lika bra.
Att DOM SJÄLVA får upptäcka världen är en viktig del i utvecklingen, hur dom ska umgås med andra barn och andra vuxna.

Men som sagt; jag tror inte att man är TVUNGEN att lämna barnen på dagis heltid året runt.
Livssituationen går alltid att "förbättra".
Har man inte råd, så kan man göra sitt bästa för att ta sig råd. Man omfördelar prioriteringen på vart pengarna går. Man kan sälja huset och köpa ett billigare. Lägga om lånen. Eller vad det nu kan vara.
Alla kan förändra sitt liv, så att man kan vara hemma mer med barnen. Om man iallafall gör sitt bästa, och kan vara hemma 1 dag mer än lördag och söndag, så är det ju en JÄTTEBRA förbättring!! Eller hur!
Det finns inga ursäkter i världen som ger mej "frikort" från barnen.
Men måste jag jobba mycket vissa perioder så måste jag ju det, men jag gör ändå mitt bästa för att "lösa" situationen så att den blir som jag vill; mer tid med barnen.

Jag tror faktiskt att jag är ganska tjurig med mej själv.
Dessa "små regler" skapade vi före vi skaffade barn, för jag såg hur andra hade det och hur VI hade det när vi var små.
Vi bestämde redan tidigt hur vi ville ha det.
Eftersom vi fortfarande tror på teorin, att det är bättre att ha barnen hemma än borta, så måste vi ju kämpa för det också. Tjurigt, jag vet. Bra? Jag hoppas det....

Med detta inlägg vill jag inte trampa nån på tårta (det skulle inte vara så skönt med tanke på att jag är ganska TUNG!!), jag vill bara berätta om vad JAG värderar. Inget annat. Och man kan alltid ändra sin situation, så gott det går; Vill man så går det.
Jag syftar inte på "Någon speciell" heller... :-)
Det enda jag bryr mej om; är hur jag (vi) HAR det, utifrån hur vi VILL ha det.
Ni andra får jobba på som ni vill; jag har bara satt upp värderingar för mitt eget liv, tyvärr ;-) ha ha ha