Jag är gravid =)

Här ser ni våran Miniplupp som ligger i min mage, inte alls så gammal ;-)
Jag är i vecka 18+ 5, alltså inne i vecka 19.
Jag ska gå ca 38 veckor i graviditeten, så det är hälften kvar =)
Beräknat (fullgånget) förlossningsdatum är 21:a Januari 2010, men förmodligen blir det 7:e Januari för oss (om nu inte Miniplupp bestämt sig för att komma ännuuu tidigare...vilket vi inte hoppas! Jag får knipa igen till efter nyårs iallafall, ha ha).

Äntligen "törs" jag berätta att jag väntar en Mini! ( vi har berättat för dom närmaste..men..jag har inte kännt att jag kan...ja, berätta det öppet...)
Jag har varit riktigt "orolig" för att det inte varit något, eller helt enkelt så att lillbus inte levde...
Jag har inte kännt ett smack, och jag har inte mått illa eller nåt!

Jag blev nämligen gravid på första försöket (tack vare LCHF, det vet jag inte, men med de tre sista har det tagit direkt, och det sägs ju att dom flesta som äter lite kolhydrater och mycket fett har lättare att bli gravid...), och sen har jag inte "pinkat på stickan" och inte heller skrivit in mej hos barnmorskan (som även hon brukar göra ett grav-test).

Nej , jag har inte hunnit. Och jag var dösäker i början att jag blivit gravid (det är ju ändå 4:e hihi).
Sen for jag ju till Stockholm på utbildningen, och jag ville inte testa själv där nere (roligare om bägge två är med) så då testade jag inte alls.
Sen har jag hört att om man testar "för sent" så kan hormonmängden sjunka, den som ger ett +tecken, så då har jag inte tordas testa, i rädsla av att få ett minus!! (Ja, att jag skulle få ett minus, men att det ändå var en bäbis, eller att jag skulle få ett minus och det inte var nån...ja...det var jobbigt iallafall..).
Så jag bokade in ett ultraljud och fick alltså komma dit igår!!
Därför drog vi till stan igår, och passade på att fira våran 11-årsdag tillsammans, och käka på restaurang, se bio och övernatta på Scandic!! =)

Till våran stora LYCKA så var det nu en bäbis som bosatt sig därinne; och JA, Mini´s lilla hjärta slog alldeles perfekt :-) *ååhh så skönt!!!! Jag blev lättad kan jag lova!*
Hon kunde inte riktigt se vad det var för en liten; men först var hon ganska säker på en flicka, och sen såg hon att den ändå kunde vara en pojke - och sen tog tiden slut, så vi fick som inte riktigt veta. Eller jo, något av det blir det, så mycket fick vi veta ;-) ha ha

Jag har inte mått illa en enda sekund hittills.
Jag har egentligen inte känt något alls, förutom att brösten har blivit större och ömmare (och det där med större, är väl inte alltid hel fel..hehe).
Förmodligen är det kostens förtjänst (läs mer om det här), men det känns ändå så underligt att inte "Känna något".
Ja, okej, det är skönt att inte besväras av några illamåenden, värk, foglossning osv, men det är också dom tecknena som påminner en om graviditeten.
Nu har egentligen livet rullat på som vanligt, och tanken på ännu en liten bäbis i familjen har varit ganska overklig.

Nu är det ändå en liten Mini som valt att komma till oss; och det känns helt fantastiskt underbart! En till liten människa - med stort hjärta ;-)
Att barnen kunde ge så mycket åter, det trodde jag aldrig i min vildaste fantasi, men på nåt sätt så blir man både nedbruten (det är ingen dans på rosor), och kommer igen ännu starkare och med ännu mer kärlek i bagaget än före! Man fylls av allt detta, och det ger som en slags KICK - en slags energi, som aldrig tar slut. (därav vårat damp-beteende!! haha).

Men är det inte jobbigt att ha barn?
Ja. Absolut. Det är skitjobbigt.
Man "Jobbar" dygnet runt med dessa små krabater, som kräver mat, aktivitet, tillrättavisning, lektid, mystid, kärlek, tröst...ja, allt man kan komma på.
Man är egentligen aldrig ledig; ungefär som en ständig "jour".

Men så är det ju också alldeles, alldeles, alldeles UNDERBART!
Man får tillbaka så mycket mer än man själv ger, och bara tanken att vi en dag är en stor familj som (tillslut) kan ta hand om sig själva (även om man inte släpper dem helt nån gång i livet!!hihi) och umgås och älska varandra, den tanken är också oslagbar.
Det vi har nu, är värt alla uppoffringar, och pengar i världen, och jag skulle inte byta för en sekund.
Vi känner oss oftast rika på det vi har, trots att det inte handlar om pengar.
Innan man skaffat barn, vet man inte ens om man kan FÅ barn, och den tanken var egentligen ganska hemsk.
VI har så tur att vi kan få barn, så enkelt dessutom, och vi tänker ständigt på dem som har svårt att både bli gravida, eller kanske inte ens kan bli gravida.
När folk frågar om vi inte har gått och blivit tokiga som skaffar en 4:e, så är det nästan så att vi känner så för den som "tycker".
Ja, alltså; en sa till oss: Men ni är ju lurade!
(Förövrigt en knasig kommentar till några som just lyckligt fått veta att ett till liv är på väg....)
Vi känner: Det är du som är lurad!
Om man inte ser förbi det jobbiga, så är man lurad. Om man tror att livet med barn är BARA jobbigt och kladdigt och rörigt och bråkigt, så ser man inte hela bilden...
Det är inte BARA jobbigt - RESTEN AV LIVET!
Det är ju mycket, mycket mer positivt som kommer med barnen, och för resten av livet, att man kan inte vara lurad om man skaffar ett till barn (om man nu vill det vill säga..).
Bara känslan av att ha egna barn, Hur man växer som person och Vad barnen ger - allt detta övervinner det minsta jobbiga med barn ;-)
Svårt att förklara, men jag tror ni hajjar!

Hur som helst; vi är jättelyckliga att vi får berika våra liv med ännu ett litet barn - ännu mera kärlek och värme :-) Det kunde inte bli bättre!
Sen att jag mår så fruktansvärt bra, ska jag väl inte klaga på, hihi ;-)
*
Nu får jag ju även äran att berätta att jag NYSS (alltså rent NYSS!!) fått en till liten KUSIN på Skellefteå BB!!!
Min morbror har fått en liten pojke, Ludvig !!!! (min morbrors 4:e barn).
Och gissa vem som redan är på väg dit, ha ha ha!!
Min mamma och min mormor :-)
(jag undrar om han knappt hann landa på magen??? Han är då inte vägd än...;-) fliiin )

Ja.
Slutbloggat för nu!
Tangenterna måste få vila ;-)