Barn kan lära oss !

TÄNK om vi kunde lära lite mer av barnen.

Ja, jag har tänkt på det, nu när jag varit hemma och tittat på lillan som busat och klättrat överallt. Hon har även "lärt" sig att ta ut ALLA kläder ur sina byråer och lägga det i en stor HÖG på köksgolvet, rensa ALLA kökslådor- en efter en, och ja, dessutom sprida ut ALLA blöjjor (oanvända) i hela huset, för att inte tala om alla leksaker...hmm...

Hur som helst.

Jag iakttog henne speciellt en gång då hon skulle klättra upp på köksstolen......,
Hon försökte MINST 10 gånger.
Hon trillade ner, hon halkade, hon fick inget grepp, hon gick runt stolen för att hitta en bättre startposition, hon råkar välta stolen,...osv. Hon håller på ett tag.

TILL SLUT fick hon sig upp, och då står hon där: NÖJD OCH GLAD!!
Hon klarade sitt uppsatta mål: att ta sig upp.
(Sen att hennes andra mål var att klättra över till bordet, ta tag i tillbringaren full med lime-vatten och hälla det över sig - det är en annan historia! ;-)

Ja, tänk om vi alla kunde lära oss lite mer av barnen: DE GER ALDRIG UPP!
Hur många "bevis" dom än fått på att det VERKLIGEN INTE GÅR - så försöker dom ÄNDÅ IGEN! Visst är det fantastiskt !!!

Vi "vuxna" har lite mer begränsat tänkande (okej, det kan väl vara bra i VISSA situationer) men visst vore det bättre om vi skippade begränsandet och började FÖRSÖKA lite mer ?? Vi kan väl låssas "glömma bort" att vi inte klarar det ena eller det andra ???

"nä, det där går inte för att...." "Det skulle jag aldrig klara av för att...." "Jag kan inte bli smal för att det ligger i släkten att vara tjock..." "jag kan inte motionera för att...."osv.

Om du skulle säga något sånt negativt till mej, som att " Nej det går inte, för att...bla,,.bla...osv.. Så skulle jag antagligen bara säga: Men har du VERKLIGEN försökt ?? Om det är DET du vill - SÅ kommer du att lyckas!!
Jag säger: ALLT GÅR OM MAN VILL!
Det är vår EGEN hjärna som begränsar oss. Hemskt men sant.

Vi MÅSTE lära oss att tänka (eller inte tänka ????) som barn. Helt enkelt.
Hade vi inte tänkt som barn, då vi var barn, ja, då hade vi aldrig lärt oss rulla runt, lära oss sitta upp, lära oss att gå, lära oss att äta med gaffel osv. Vi hade inte varit VI om vi inte hade haft rätt tänkande från början... Eller hur ? Ge det en tanke....
*
En annan sak vi ska lära oss av barnen är ÄRLIGHETEN.
Barn är så underbart ärliga att det är så himla....fantastiskt!
Tänk om ALLA var så ärliga, vilken härlig värld vi skulle leva i! Tycker då jag...

Jag försöker vara totalt ärlig i allt jag gör, det är som...den jag är. Ibland kan det bli lite för "hårda" sanningar, men jag är ju ändå ärlig. Och ja, det kan vara jobbigt att höra en sån sanning (jag vet) men tänk såhär: Om man inte vet vad problemet är - så kan man ju inte heller rätta till det. Eller hur ?

Typ som att min lillalillasyster sa att min man hade studsande tissar då han körde traktor förra sommaren (hahahaha). Han "vaknade" upp och gjorde något åt saken. Den här sommaren var han 18 kg lättare, och jag LOVAR att det var syrrans förtjänst. Iallafall till att ta steget. Själva "viktminsknings-arbetet" var helt och hållet hans förtjänst.
Den hårda sanningen, är ibland den bästa sanningen.

SÅ gott folk,....

VAR ÄRLIGA - OCH SLUTA ALDRIG FÖRSÖKA !!! :-)