När amningen inte funkar, blir man djupt deprimerad.
Man känner sig som världens sämsta mamma - en som inte ens kan ge sitt eget barn mat för dagen! Man blir automatskt deprimerad, då amningen inte funkar, eller då man har så ont att det bara inte GÅR, eller om barnet får ont i magen direkt efter "maten" eller då maten inte räcker till.....osv...
*
Hör man nån som säger: Hur går amningen ?....faller världen i bitar.
För det är just det som är världen just då. Man känner sig så fruktansvärt DÅLIG då det inte funkar av olika anledningar!!
*
Då jag fått mitt första barn, hade jag problem i 4 månader. Det gjorde fruktansvärt ont hela tiden (blodiga och variga bröstvårtor, svamp i mjölkgångarna, mjölkstockning var och varannan dag, för mycket mjölk så det bara läkte/rann heeela tiden- var tvungen att pumpa ur på natten eftersom hon sov 12-timmars nätter från 10 veckors ålder.... osv..), (det enda positiva just då var väl att jag hade megapattar och kände mej som Pamela Andersson...typ...ehe...) iallafall...då Kelly var kanske några veckor gammal, så hade jag ammat hon, hon blev mätt och belåten, men fick ont i magen (vi kom fram till att hon hade kolik lite senare...), så sa min farmor: Sådär låter barn då dom int får tillräckligt med mat!
Okej, inget farligt sagt med det. Men DEN meningen raserade ALLT ! Jag gick typ till ett annat rum och grät, mådde dåligt, kände mej sämst!
Så lite kan orsaka så mycket! Det är ju rent larvigt då jag tänker på det såhär efterråt....men just då har man så mycket hormoner i kroppen att man inte är sig själv just då....
*
Den här gången hade jag samma problem från första dagen, fick mjölkstockning med 39 graders feber i en hel vecka och mådde skitdåligt, så jag gav upp direkt. Kevin fick modersmjölkersättning, sov mellan målen, vakna - åt, och blev mätt och belåten! Grinade ALDRIG! Sov jättebra på nätterna och allt blev frid och fröjd.
Jag mådde bättre än nånsin, kunde nu bära min 1-åring, vilket jag inte kunde tidigare eftersom brösten var så inflammerade och såriga, och det kändes som himmelriket för mej!
Jag blev glad - mina barn blev glada - och såklart pappan blev glad då jag mådde så bra!!
Så nästa gång...jag tror inte ens att jag ska FÖRSÖKA amma... det är himmelriket att kunna dela på uppgiften: att tillsammans kunna ge vårat nyfödda barn mat och närhet!
*
Man ska komma ihåg att kärleken och kontakten till barnet inte nödvändigtvis går som en pipeline från mammans bröst till barnet!
Kärlek, närhet och trygghet är så mycket mer! Jag lovar. Men det är ju klart; kan man amma så är det ju fantastiskt! Det är så rogivande, kärleksfullt och ..alldeles..alldeles underbart!
*
Jag kan bli så förbannad när man gör amningen till en "duktighetsbedrift".
Har man mjölk är det toppen att amma.
Kan man inte amma (av olika anledningar!) är det toppen att det finns så bra ersättning.
Punkt slut.
4 kommentarer:
Klokt skrivet!
så sant som det står skrivet!
Läser din blogg varje dag en väldigt trevlig och intressant blogg!
Läste den intressanta faktan på viktminskningssidan också. Nu ska jag ta tag i saken...
Måste nog skaffa en blogg.... ha ha
Simma lugnt!!
Duktighetsbedrift...nja , så ser jag väl inte på saken . Den här gången har jag plågat mig själv , för jag har haft ont , öppna köttsår som blivit variga , mjölkstockning så jag trodde jag skulle dö , och nog var jag nära å ge upp , men eftersom jag bara ammade Moa ca 2 månader av olika anledningar gav jag mig fanken på att jag SKULLE amma den här gången. Men om det nu blir 4 månader eller 8 månader , ja det återstår att se. Och fastän det oftast är jag som får äran att ge vår son mat och den mysiga närheten amningen ger så går inte min sambo minste om det. För även han ger lillebroren mat , antingen ersättning eller mjölk som pumpats ut. Fast oftast får han ge lillen på nätterna...för då vill jag ju sova *hehehe* Men jag håller med dig , det finns bra ersättningar nu för tiin =) Så varför plåga sig...funkar det inte...så funkar det inte. Men då finns det ju dom som inte ammar "bara för att" och det gillar jag inte. Min Moa är ju "uppfödd" på ersätting å hä blev ju inge fel på hon =)
Anonymisterna: Tack för komplimangerna!
Maria: Gud vad du är stark!! Kämpa på! ...men plåga dej inte!
Själv blev jag ju lite deprimerad av allt det onda och känslan som följer med det, så jag bestämde mej för att denna gång vill jag inte vara deprimerad i 4 månader, som jag var med Kelly, JAG VILL NJUTA!! och guuuud vad jag njuter nu! Det är sååå härligt! Jag mår toppen! Kämpa på och NJUT av att amma - för det är världens härligaste grej! Hur mysigt som helst!! - när det funkar !! ;-)
Skicka en kommentar