Nu är det 1 år (och 2 veckor) sedan vi hämtade min lilla Flinga i Nyköping.
Pappa och Micke var så underbart snälla och ställde upp och körde hela vägen dit, sov några timmar, hämtade upp pållen och körde sen hela vägen hem.
Jag minns det som det var igår.
Vi hade så roligt under resan! Jag och lillasyster Cindy stod nog för allt det roliga...hahaha
Men även pappa stod för lite "cirkus". Då vi alla stuvat in oss på 1 hotellrum på Hilton i Linköping och skulle lägga oss, fick vi höra vääärldens brak!!!
Vi tände lamporna och såg efter.
Där låg pappa i extrasängen, fast med benen ovanför öronen och sängen dubbelvikt. Benen upptill på sängen hade också gett vika, så huvudet låg på golvet. Och jag ska tala om för er, att om ni tänker på den stelaste och ovigaste mannen ni kan tänka er, åsså tänker ni er ÄNNU MER stelare och ovigare än det, så har ni min pappa. Och där låg han, dubbelvikt !!! hahahahahaha Trött och slut som han var, så var han ju inte på värsta go-humöret (efter 13 timmars körande), men det sket vi i, vi låg och gapskratta i evigheter!! hahahaha Tillslut var han bara tvungen att skratta åt det inträffade.... hahahahah En syn man aldrig glömmer med andra ord!
Och jag minns att då vi kom hem klockan 2 på natten (följande dag), för då kom nämligen den första snön. Det snöade för fullt och inget var sig likt. Blessie, som hon hette tidigare, fick nu heta Flingan.
Vi hade byggt om i stallet, med stooor hjälp av älsklingen min, så allt var klart. Hagen var redo att användas och höet hade jag och pappa hämtat dagen före vi for, medans Micke byggde klart i stallet. *stress stress* Men himla bra blev det minsann!
Tyvärr så blev lilla jag alergisk mot hästrackarn, och även mina 3 vovvarn, så vi flyttade henne till stallet för att kanske inte ha hon upp i mej VARJE sekund. Det blev dock inte bättre. Micke blev tvungen att slita med hästen, morron och kväll, och DET kändes inte roligt för mej. Usch!
Hela förra vintern mådde jag skit. Jag mådde räv. Jag mådde urban.
Jag ville så gärna vara med min Flinga, men det blev bara värre och värre med allergin. Vi trodde alla att den kom för att jag var gravid, då man kan bli extra känslig. Men det konstiga är, jag är allergisk än idag. Kan inte klia mina söta vovvar en endaste gång. Gjorde det förra veckan. Har fullt med sår på armarna än. Känns ju inte sådär jättekul...
Men iallafall... Nu förstår jag varför jag började må så jäkla dåligt då den första snön kom. Jag tänkte: vad är det med mej ?? Varför blir jag så himla deppad ??
Detsamma gällde Kellys gamla gåstol, som nu Kevin sitter i. Då han spelade på de 3 olika melodierna började jag må så jäkla dåligt. Fick som en stor klump i magen. Har inte förstått varför. Förrän nu.
Det tog ett tag innan det gick upp ett ljus för mej.
Då jag kom på att det var pågrund av hästen, klickade allt!!! AHAAA !!!!
Så....den här vintern MÅSTE bli bättre. Jag vill inte må skit. Jag vill må bra! Jag vill leva livet! Jag vill njuta och skratta och ...studsa!!! ;-)
Som tur var fick jag tillslut sålt pållen, till Piteå. Det roliga är att det blev på min födelsedag, den 16:e April !!! Vilken lycka jag kände då! En STOR sten klev av från mina axlar!
Men det känns ändå så himla konstigt...1 år sen ???? helt otroligt vad tiden går fort.....
Pappa och Micke var så underbart snälla och ställde upp och körde hela vägen dit, sov några timmar, hämtade upp pållen och körde sen hela vägen hem.
Jag minns det som det var igår.
Vi hade så roligt under resan! Jag och lillasyster Cindy stod nog för allt det roliga...hahaha
Men även pappa stod för lite "cirkus". Då vi alla stuvat in oss på 1 hotellrum på Hilton i Linköping och skulle lägga oss, fick vi höra vääärldens brak!!!
Vi tände lamporna och såg efter.
Där låg pappa i extrasängen, fast med benen ovanför öronen och sängen dubbelvikt. Benen upptill på sängen hade också gett vika, så huvudet låg på golvet. Och jag ska tala om för er, att om ni tänker på den stelaste och ovigaste mannen ni kan tänka er, åsså tänker ni er ÄNNU MER stelare och ovigare än det, så har ni min pappa. Och där låg han, dubbelvikt !!! hahahahahaha Trött och slut som han var, så var han ju inte på värsta go-humöret (efter 13 timmars körande), men det sket vi i, vi låg och gapskratta i evigheter!! hahahaha Tillslut var han bara tvungen att skratta åt det inträffade.... hahahahah En syn man aldrig glömmer med andra ord!
Och jag minns att då vi kom hem klockan 2 på natten (följande dag), för då kom nämligen den första snön. Det snöade för fullt och inget var sig likt. Blessie, som hon hette tidigare, fick nu heta Flingan.
Vi hade byggt om i stallet, med stooor hjälp av älsklingen min, så allt var klart. Hagen var redo att användas och höet hade jag och pappa hämtat dagen före vi for, medans Micke byggde klart i stallet. *stress stress* Men himla bra blev det minsann!Tyvärr så blev lilla jag alergisk mot hästrackarn, och även mina 3 vovvarn, så vi flyttade henne till stallet för att kanske inte ha hon upp i mej VARJE sekund. Det blev dock inte bättre. Micke blev tvungen att slita med hästen, morron och kväll, och DET kändes inte roligt för mej. Usch!
Hela förra vintern mådde jag skit. Jag mådde räv. Jag mådde urban.
Jag ville så gärna vara med min Flinga, men det blev bara värre och värre med allergin. Vi trodde alla att den kom för att jag var gravid, då man kan bli extra känslig. Men det konstiga är, jag är allergisk än idag. Kan inte klia mina söta vovvar en endaste gång. Gjorde det förra veckan. Har fullt med sår på armarna än. Känns ju inte sådär jättekul...
Men iallafall... Nu förstår jag varför jag började må så jäkla dåligt då den första snön kom. Jag tänkte: vad är det med mej ?? Varför blir jag så himla deppad ??
Detsamma gällde Kellys gamla gåstol, som nu Kevin sitter i. Då han spelade på de 3 olika melodierna började jag må så jäkla dåligt. Fick som en stor klump i magen. Har inte förstått varför. Förrän nu.
Det tog ett tag innan det gick upp ett ljus för mej.
Då jag kom på att det var pågrund av hästen, klickade allt!!! AHAAA !!!!
Så....den här vintern MÅSTE bli bättre. Jag vill inte må skit. Jag vill må bra! Jag vill leva livet! Jag vill njuta och skratta och ...studsa!!! ;-)
Som tur var fick jag tillslut sålt pållen, till Piteå. Det roliga är att det blev på min födelsedag, den 16:e April !!! Vilken lycka jag kände då! En STOR sten klev av från mina axlar!
Men det känns ändå så himla konstigt...1 år sen ???? helt otroligt vad tiden går fort.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar