ja. Dags att erkänna tycker jag.
Livet tar oväntade skutt ibland, och man kan oftast inte styra över åt vilket håll känslorna åker.
Det bara är så.
Kan vara ganska jobbigt att erkänna för sig själv när man börjar älska en anna kille. Vad gör man ??
Ja, man blir ju lite kluven.
Hur ska kärleken räcka till dem båda ??
För båda vill jag ju behålla såklart.
2 grabbar i mitt liv. Underbart kan jag lova!
Jag får den kärlek jag behöver, från bägge håll.
Jag får kramas och pussas dubbelt upp.
Jag får tillbaka så mycket mer än jag ger, och ändå ger jag 100%.
Då är frågan.
Vet min sambo om det ? att jag har två ?
Ja. Det är ju klart.
Här kör vi öppna linjer.
Han är ju lika kär som mej. Vi har ju alltid varandra, och så kommer det alltid att vara. Ingenting skiljer oss åt.
Vem är då den här andra killen?
Ja. Eftersom jag är så ärlig i bloggen, så tänkte jag erkänna det också...
Ja, det är ju såklart min son jag pratar om. Min alldeles underbara lilla kille! Fantastiskt mysig, go´ och puss-sjuk kille !! Jag döööör av kärlek!!!
Och min dotter. En fantastisk liten tjej - mammas lilla go´palt! Snäll, kramsjuk och alldeles underbar.
TÄnk vad rik jag är egentligen!
Inga pengar, men rik på KÄRLEK! Allt som spelar roll i livet!
Alla materiella ting är noll värt.
Min sambo och mina barn är värt mer än livet själv!
Och tänk; jag får kramas och pussas varje dag med min familj.
Visst är det underbart!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar